Veckans Peptalk – Ibland är du själv

09 november 2014


auf den weg

VECKANS PEPTALK – IBLAND ÄR DU SJÄLV

Kanske är du i en situation just nu, där du skulle uppskattat lite mer stöd från din omgivning, eller att fler hörde av sig för att kolla hur det är med dig. Varför är telefonen tyst? Det är så. Ibland är du själv.

Det är lätt att bli besviken på andra människor, men ramla inte ned i det hålet. Det finns ingenting för dig att hämta där, mer än en dos cynism och två stora burkar bitterhet. Jag lovar, du behöver inte det.

Visst, det kan vara så att någon i din närhet har bekänt färg och inte visat sig vara den sorts vän du trodde. Men var inte alltför dömande, folk gör så gott de kan. Begär inte för mycket av människor. Det är enklare att skjuta upp än att slå ditt nummer, särskilt som de inte riktigt vet vad de ska säga.

Det kan också vara så att vi inte sett flaggan du viftar med. Har du sträckt upp den tillräckligt högt, eller förväntar du dig att man ska se den trots att du har den ihoprullad innanför jackan? Tänk om vi har tolkat dig som att du inte vill ha hjälp, eller inte önskar bli störd just nu? Då har även du ett ansvar.

Utöver det tänker jag att det kan vara bra att du gör dig mer oberoende, och övar upp din självtillit. Du behöver visa att du är stark nog att klara det här på egen hand om så behövs. Res dig upp nu. Sluta tycka synd om dig själv, visa att du kommit längre än så. Du kanske behöver lära dig något viktigt här.

Ibland är du själv, kära vän. Helt ensam. Jag förstår att det inte är enkelt, men det är samtidigt inte så dumt heller. Kan du hantera det utan att falla ned i det där hålet. Kan du behålla en vänlig inställning och tillåtande attityd, utan syrliga gliringar och kommentarer, och uppskatta det som andra faktiskt gör istället för att förbanna det som borde hända, då är det här en rätt utvecklande tid i livet, trots allt.

Lämna ett svar

  1. esterii skriver:

    När kommer du till Norrbotten nästa gång?

  2. Anders skriver:

    Underbart inspirerande föreläsning/tal på SABO-konferensen i Norrköping … /Tack

  3. maritta skriver:

    Ensamhet kan efter hetsig och intensiv tid vara oerhört härligt. Först känns den konstig och tyst. Därefter återupplever man dofter, färger , årstiden på dtt nytt sätt!
    Njut!

  4. Marie skriver:

    Jag ser att du Olof varit elitspelare och har då en personlighet där du ser på livet med andra ögen än resten av mänskligheten gör. Det liv vi har beror på först det genetiska vi får med oss samt barndomen och utbildning. Vi påverkas naturligtvis även av vår tro på en skapare eller inte. En person som har en tung ryggsäck har svårt att skicka upp en flagga och signalera för de har inte den syn på livet och sig själv som andra. Många menar ryck upp dig ta av offerkoftan och se livet med nya ögon men så lätt är det inte. När vi ska göra vår personliga resa så behöver vi vara ensamma och då menar jag kroppsligt ensam för du kan även vara ensam i ett förhållande och med vänner omkring dig.

    En personlig utveckling är en tuff resa för du behöver se över hela ditt liv och börja jobba med att packa upp din ryggsäck. Det finns ingen genväg som att ta piller eller bara peptalk som “ryck upp dig” Det är smärtsamt att börja förstå sin egen verkan du har på livet men så viktigt för att kunna förändra dig själv. Det är befriande när du lär dig att se på sakerna på ett annat sätt än du gjorde innan. Släppa gamla minnen och förlåta andra i ditt hjärta för det är ingen som gör något av ren illvilja utan de förstår inte heller sig själva utan ser livet genom sina färgade glasögon de fått med sig av sitt liv.

  5. […] ”Ibland är du själv, kära vän. Helt ensam. Jag förstår att det inte är enkelt, men det är samtidigt inte så dumt heller. Kan du hantera det utan att falla ned i det där hålet. Kan du behålla en vänlig inställning och tillåtande attityd, utan syrliga gliringar och kommentarer, och uppskatta det som andra faktiskt gör istället för att förbanna det som borde hända, då är det här en rätt utvecklande tid i livet, trots allt.” – Olof Röhlander […]

  6. Lisa skriver:

    Jag håller med dig helt. Det är alltför lätt att hamna i självömkan.
    Dock måste jag kommentera hur du använder ordet själv. Det är skillnad på själv och ensam. Jag vet att det är dialektalt men eftersom du är en talare som reser över hela Sverige kan det vara bra att tänka på skillnaden. T ex: Äter man själv eller blir man matad? Däremot kan man äta ensam om man inte har sällskap. Man kan inte säga att man är själv, däremot att man är sig själv. En liten petitess kanske men det kan vara bra att tänka på att orden själv och ensam inte betyder samma sak. Hoppas att du inte tar illa upp över denna anmärkning.

  7. Johny Alm skriver:

    Bästa Olof, härliga rader det där, men jag undrar hur det tas emot av den som faktiskt är ensam, inte har någon som ringer som kämpar i sin ensamhet och inte ens orkar sträcka upp flaggan högre, som inte har kraft till det hel enkelt!

    Mitt råd till dig nu är att i något kommande nummer skriva istället till de som HAR kraft, tid, ork, resurser, framgång etc positivt, och be dem gå igenom sin adressbok och sedan ringa alla som de misstänker är i en svår situation, inte har hört av sig på länge eller som de helt enkelt känner att, japp det är dags att ringa “lotta”, “sven” eller vem det nu är.

    Att sträcka ut handen till den som man kanske misstänker behöver den, är lättare för den som har resurser än för dem utan resurser sträcka upp flaggan. Att göra det är nämligen många gånger ett sätt att erkänna sitt nederlag, elände och djävlighet som man kanske lever i.

    My 2 cents!
    /Johny

    • Maria skriver:

      Mycket klokt tänkt Johny, tänkte något liknande jag också. När man slår i underläge (är den som är ensam) är det så svårt att ta kontakt med andra för man har mist tron på att någon vill vara med en. När telefonen och e-posten tystnar och man sitter ensam helg efter helg är det inte så lätt.
      Sen som en kommentar till näst sista stycket, vi är nog en hel del som också skulle behöva lära oss att be våra medmänniskor om hjälp och inte tror att vi klarar allt på egen hand och att ensam är stark. Jag är en sådan som inte vill besvära andra (mina närmaste anhöriga och bästa vänner bor långt bort) och då kan det sluta som för ett tag sedan att man sitter ensam i en sjukhuskorridor och försöker dämpa sin rädsla med frenetiskt mobilsurfande.

    • Olof Röhlander skriver:

      Tack Johny, för rådet. Jag hoppas mitt budskap framgick tydligt, men vi får se. Vad man än skriver så är det mottagaren som behöver hitta sin tolkning, den är svår att förutse ibland och den här vinkeln fanns inte i min värld fram tills nu.

  8. Ulrica skriver:

    Tänkvärt! Känner att jag är lite i den situationen nu.

16 november 2014

Veckans Peptalk – Duglighetsmani

VECKANS PEPTALK - DUGLIGHETSMANI Om du fick frågan om du..

Läs mer

05 november 2014

Inspiration för ALLA – Oscarsteatern 8 dec

Det var ett hästjobb att lyckas få ihop det här,..

Läs mer