”Egna framgångar är stimulerande, men andras motgångar är ej heller att förakta.”
Känner du igen den sortens välbehag som ibland uppstår när vi får höra att någon som haft ”mer framgång än de faktiskt förtjänat” – också har fått smaka på lite motgångar? Lite njutbart är det allt.
Var citatet härstammar ifrån vet jag inte, men visst ligger något i det. Att känna lite skadeglädje är nog ingen större fara, men den mörkaste njutningen är hämnd. Den ska man vara väldigt försiktig med.
Vissa människor ruvar på sin hämnd. Alla som gjort det kan intyga hur lätt den övertar hela ens uppmärksamhet. Inget annat upptar ens tankar, och vill du leva ett njutbart liv är hämnd inte den bästa vägen. Visst, hämnden kan vara ljuv, men frågan är hur länge, och vilket pris man själv betalar?
Fast låt säga att någon – medvetet – har gjort något oförlåtligt mot dig och kommit undan med det. Personen lever och frodas och mår bra medan ditt liv är i spillror. Ska man bara lägga det bakom sig?
En del tror på karma, andra på en domedag. I den grekiska mytologin fanns Nemesis, som var vedergällningens gudinna. Andra tar saken i egna händer. Själv sätter jag min tilltro till en annan väg.
Det förflutna är vad det är, men jag tror på att streta emot. Vi har alla fallit offer för något, och man kan hoppas på rättvisa, men ändå vägra släppa in hämnden i sitt hjärta. Den kommer att bygga bo där. 2016 kan bli året då vi lyckas lägga de mörka känslorna bakom oss och får annat att bry oss om.
Det finns inget bättre vis att få revansch än att leva väl, sägs det. Vill jag fortsätta vara det förflutnas fånge? Eller ska jag göra något av det som ingen annan kan ta ifrån mig; min möjlighet att gå vidare.
