Nu står jag i kulisserna och väntar på min tur igen. Linköping nu, ska vidare till Skövde ikväll och sedan med sista tåget mot Stockholm igen. I Skövde blir det också lång uppladdning, eftersom Inger Hansson ska tala före mig. Det där med väntan är något man lär sig tycka om. Det är så skönt när man är framme och har hittat rätt lokal och allt det där. Då kan jag andas ut över att jag är på rätt plats och att alla kommunikationer fungerat som det ska. Att det sedan blir väntetid är inga problem, men slår jag ihop dem under alla år så blir det mycket tid jag stått just som på den här bilden. Tankar jag hunnit tänka, fjärilar i magen som florerat, problem som skjutits åt sidan. Allt ska kontrolleras inifrån. Vara där och då. Inget annat.
Jag tycker om den stunden före man ska upp. Allt som snurrar i huvudet men ändå en stark känsla av engagemang och förväntan. Jag vet att så fort jag börjar prata kommer jag vara i flow och känna mig mitt i det jag gör. Jag verkligen älskar den känslan och jag älskar att se över alla människor som sitter där och jag kan inte låta bli att undra varför var och en har kommit och vad de förväntas få med sig. Alla har ju sin egen anledning och varje person kommer gå därifrån med sitt svar på sina frågor. Att stå i kulisserna är en stor del av förberedelsen tycker jag.
Bra inlägg!
För oss som lyssnade var det omöjligt att inte vara där och då. Mycket bra var du ikväll och tack för att du delar med dig av din kunskap och dina insikter!
Tack Jannicke, kul att du var där, glad jag blir! 🙂
Ja du att vänta är ett äventyr. Som att vänta på tåget nu ikväll efter föreläsningen tex är faktiskt ganska skönt. Dags att varva ned och placera det man lyssnat på i olika fack och att sväva vidare på vågen av all positiv energi man fått av dig och Inger ikväll. Imorgon är det fredag och ser framemot det. Nya tag. Tack för att du sprider ditt budskap. Dessutom fick jag träffa gamla kära kollegor på samma gång:)
Skoj att få så snabb respons av någon som varit där ikväll, tack ska du ha Malin!