Så du vill också bli talare? #11- Att ta betalt

31 mars 2014


Olof Röhlander

Vi är nu framme vid det här med arvode som talare. För många en av de klurigaste delarna i arbetet som konsult. Hur mycket är jag värd? När ska jag ta betalt och när pro bono?

Om du följt mig ett tag så har du kanske märkt att mycket av det jag gör kostar inget. Det jag i huvudsak tar betalt för är mina fysiska produkter och föredrag. Det innebär alltså att den mesta tiden under en arbetsvecka är obetalt arbete. Så är det, det ingår som jag ser det.

Vilket arvode du har sätts egentligen av marknaden, kan man säga. Jag började på låga summor, som förvisso var höga utifrån vad jag hade varit med om tidigare, men i början kan man alltså prisa sig in på marknaden. Man är ett lågbudgetalternativ för dem som behöver något men inte kan betala så mycket och därmed inte kan kräva alltför mycket av dig. Börja relativt lågt och arbeta dig upp mot arvodesnivåer som du känner dig alltmer bekväm med. Kanske ska arvodet ligga något lite över det du känner dig helt bekväm med till och med.

Som talare (och som konsult i allmänhet) hamnar du ibland i en situation där du får en förfrågan som kan vara en investering i framtiden, men som inte ger något betalt nu. Till exempel att få erbjudande att föreläsa på något frukostmöte, för en förening eller på en kundaktivitet med många presumtiva kunder. Men du får inget arvode nu, bara äran att få tala till dem, vilket har ett värde i sig. Vad gör man då?

Jag har gjort en mängd sådana uppdrag, men det var mest i början då jag behövde komma ut och prata, då fanns ett rimligare vinn-vinn över det hela. Ju mer etablerad du blir, desto färre sådana uppdrag bör du göra. Åtminstone om du lever på att tala, för det kostar också.

Vad gäller rabatter och förhandling så är det vissa som älskar den biten, andra avskyr den. Tillhör du den sistnämnda kategorin; låt någon annan få sköta den åt dig, eller lär dig tycka om den. Älskar du den, ja då är det väl inga problem. Kom ihåg att inte låta dig prutas för långt från utgångssumman, då blir det nästan oseriöst. Jag känner så i alla fall. Samtidigt kan det finnas perioder då du får ta det du kan få, men försök hålla nivån uppe så gott det går.

Jag har valt att ha ett standardpris för samtliga, det vill säga oavsett var kunden ringer för att boka mig så kostar det samma. Visst finns det undantag från den principen, men då är argumenten för en prissänkning viktiga, för som jag ser det ska alla kunder få samma värde. Bara för att kunden inte råkar vara den prutande typen ska de inte få ett sämre pris än någon som gör allt och pressar på för att försöka spara in någon tusenlapp.

Huvudtanken är att du sätter ett pris som du står för, sedan har du bra argument till att det kostar som det gör. Jag har tackat nej till ett otal uppdrag på grund av att de inte haft budget. Det kan vara nervigt att avböja, men man får stålsätta sig ibland och stå upp för sitt arvode.

*Det finns särskilda områden som betyder mer för oss än andra och där kan det vara så att du inte tar betalt av just den anledningen. Jag är föredetta pingisspelare, det brinner jag för just därför. Likaså vissa välgörenhetsorganisationer som man talar pro bono för. Det kan också finnas särskilda vänner du inte vill ta betalt av, eller gentjänster du vill göra för någon. Samtidigt kan du då få betalt i annan form, tex i form av marknadsföring.

Lämna ett svar

  1. Jag är så glad att du vill dela med dig av allt det här. Det tar tid att bygga upp ett anseende och eftersom det gör det känns det skönt att slippa vissa av fallgroparna. Din talar-serie ger mig just det – en guide för att slippa fallgroparna. Sedan bygger jag mitt eget koncept utifrån det. Tack och åter tack!

    Funderar du fortfarande på talarskola? Och när i tiden ligger det i så fall?

    /Dorotea

01 april 2014

Arbetsglädje och kramar

Den här filmen fick mig att både inspireras, le och..

Läs mer

31 mars 2014

Veckans Peptalk – Hemingway om talang

HEMINGWAY OM TALANG Ernest Hemingway sade en gång att varenda..

Läs mer