I en studie* indelades studenter i tre olika grupper.
I en grupp utsattes försökspersonerna för oljud som de kunde stänga av genom att trycka på en knapp.
Den andra gruppen, som också utsattes för oljudet, hade ingen möjlighet att stänga av det.
Den tredje gruppen, en kontrollgrupp, exponerades inte alls för oljudet.
I den andra delen av detta experiment utsattes alla tre grupperna för oljud som de, vilket de inte visste på förhand, kunde stänga av med hjälp av en spak som fanns framför dem.
Såväl kontrollgruppen som den första gruppen, de som tidigare utsatts för det kontrollerbara oljudet, upptäckte snabbt hur de skulle stänga av det.
Den andra gruppen däremot, de som tidigare utsatts för det okontrollerbara oljudet, visade sig däremot oförmögna att komma på lösningen och satt istället passivt och lyssnade. De hade alltså ”lärt” sig att oljudet var något de inte kunde påverka.
Den inlärda hjälplösheten som uppstod kom alltså som ett resultat av en kontrollförlust i ett tidigare läge.
Frågan är: vad har du ”lärt” dig om vad som är möjligt och inte? När ger du upp för tidigt, utan att ens se om det finns en lösning?
Kom ihåg: Ge aldrig upp, för det finns alltid ett sätt!
Varmt lycka till!
Olof Röhlander
www.upphopp.se
* Texten ovan, bortsett från mina frågeställningar på slutet, kommer från boken Hälsopsykologi av Rydén/Stenström (Bonniers). Studien kring Inlärd Hjälplöshet gjordes år 1975 av Hiroto & Seligman och publicerades i Journal of Personality and Social Psychology.
Hej Olof.
Jag vill också passa på att tacka för trevliga och tänkvärda peptalks varje vecka. Se fram emot dem.
Det är verkligen spännande och intressant att vi har så stor förmåga att påverka vår tillvaro och våra möjligheter. Hur lätt vi kan hamna i denna inlärda hjälplöshet men då också hu stora möjligheter vi har att gå motsatt väg och se våra möjligheter.
Jag har också läst din bok som jag köpte på din förelläsning i Växjö och tycker den var jätte bra och ska vara mig till stor glädje och hjälp att jobba med mig själv.
Ha det så gott och var rädd om dig.
Monica Görtz
Hej Olof!
Tack för trevliga, ”matnyttiga” peptalks varje vecka. Det är spännande forskning Du här ovan refererar till, även om det är en gammal studie. Jag har ofta sett detta som beskrivs; vår handlingskapacitet och varseblivningsförmåga styrs till stor del av det vi lärt oss. Vår syn på oss själva är såväl vår möjlighet som begränsning. Var sitter det största problemet och hindret t.ex.vid olika sjukdomstillstånd? Jo, i våra tankar, dvs hur vi har lärt oss att förhålla oss till det, hur vi lärt oss varsebli och uppfatta. Tanke, känsla och handling är alltid tätt sammanlänkade men det mest fantastiska är att alla tre delarna kan påverkas och dessutom påverkar varandra: ändra medvetet(med tankens hjälp)ett av dem, så finns möjligheten för de andra två att förändras. Genetiken har betydelse när det gäller vår förmåga och kapacitet till att foga sig eller stå på sig, men hjälplöshet är till stor del inlärt; se bara på det lilla omnipotenta barnet eller på den odödliga tonåringen, som kan och vet allt; ända tills de vingklippts och lärt sig begränsningarnas ABC.
Jag arbetar bl.a. som samtalsterapeut med KT-/ KBT-inriktning, projektassistent /f.d. chef för en Minnesmottagning, där vi bl.a. sysslar med utredning och diagnostisering av kognitiv svikt och deltar jag i en forsknigsstudie om bl.a.livskvalitet vid demens .
Jag är också mamma till sex vuxna barn (varav tre bonusbarn) och mormor till en 5- åring. Jag har på när håll kunnat se hur självkänsla och förmåga till handling respektive hjälplöshet kan förstärkas eller försvagas.
Vänliga och soliga hälsnigar
Christa G. Ohlson