Nu när Kung Bore har anlänt och den kindbitande vinden slår emot en så finns det något värmande i att det ändå går mot ljusare tider. Om det går ska jag, när man sitter i solen nästa gång och dricker ur en ananas, försöka minnas hur det var just idag när jag och Malte gick runt Djurgården. Samtidigt är det lite som att vara sjuk. Då vill man bara vara frisk, men det går inte lång tid innan frisk blir det nya normaltillståndet. Vi är glömska, vi människor, men den här gången ska det gå.
