Anta att du står på ett led med ett exemplar av dig själv för varje år du levt. Du står bakom den du var för ett år sedan, som sin tur står bakom om den du var för två år sedan och så vidare, ända bort till du knappt kunde stå. Kan du se lika många av dig själv som du är år gammal? Vem av alla är den lyckligaste på det där långa bandet av du? Är det den du är idag, som står längst bak, eller någon yngre du längre fram i ledet som räcker upp handen? Vore kul att få höra dina tankar om det.
Lyckligast är väl helheten till den man är, och påverka sin dag, ha tillgång till hälsan då orkar man ge mer av sig själv och får tillbaka minst det dubbla, det är en Lycka till sig själv:)
Dagen idag är min största lycka. Jag har kommit till någon slags brytpunkt: jag är för gammal för att ägna mig åt tråkiga saker! För varje år blir jag mer autentisk. Jag banar hela tiden ny mark och har släppt ut min konstnärssjäl ur dvalan – och det är lycka!
Oj jag glömde en sak, kan du inte lägga en länk/menyknapp i din huvudmenyrad till bloggen, jag tycker den inte är lättillgänglig från din hemsida, och det är ju en bra grej om den är det. Lycka till igen!
Grattis Olof, jag tror du nu kommit en bra bit på väg! Det är sånt här som engagerar och gör det möjligt för dig att nå ditt mål på att bli största bloggen skriven av en man. Jag har gått och grunnat länge på tips till dig, varje gång jag går och lyssnar på din o rickards podd funderar jag, alltså jag är ju definitivt inte snabb på att ge feedback…det var ju ett tag sedan du efterfrågade råd om hur du skulle öka besökare till bloggen.
Här är mina tips:
* Det är sådana här inlägg som gör att du får många kommentarer. Man får gå tillbaka till sig själv, ge sig själv en genomkörare och reflektera över det och diskutera med andra. I förlängningen blir det säkert så att även dina besökare svarar varandra och du behöver ibland bara iaktta hur folk resonerar.
* Jag tycker det redan finns för många stil-bloggar, du behöver inte hänga med i den vevan, du behöver något annat för att blanda upp sådana här inlägg som detta, där du får 55 kommentarer, med rena betraktelser. Och det tycker jag inte är mode och stil, utan en blank och skär sanning. Så som inlägget där du tagit en bild på dina svettringar under armarna! Det är verkligheten mer rakt på. Inte vad man har på sig när man svettas….
Jag tror du fattar. Och Vad jag har hört är det hetaste inför 2014 vad gäller sociala medier är att visa sitt inte-så-perfekta-liv. Haka på den! Det tror jag på. Vi går omkring å tror att alla andra är så perfekta, men det är dom ju inte. Det är ju oftast summan av allas få enstaka lyckade moments som gör att vi bygger upp en föreställning om att alla utom jag är lyckliga, snygga och perfekta. Inte många stoltserar med sina misslyckanden som i sig oftast lär oss mer om oss själva å andra.
Jag tror på dig o din blogg, så lycka till nu!
Min första reaktion blir att de måste vara jag en bit längre fram i kön. När man var liten och hade mindre ansvar och slapp ta jobbiga beslut .
Alla år har bestått av upp o ner gångar och inte minst 2013 har varit jobbigt.
MEN, sen slog de mig att min lyckligaste stund är nu (23 år) och jag tror de kommer fortsätta så även längre bak i kön.
Nu vet jag vem jag är. Så även när motgångarna kommer (som kanske är större nu än när jag var 13) så behöver jag inte tappa mig själv. Jag vet vad jag är bra på och att jag är älskad även om jag gör ett misstag. Och jag känner mig trygg med min omgivning som känns mer vald nu än när man var yngre o försökte passa in.
Bra reflektioner, tack ska du ha!
Mitt lyckligaste jag tills idag ligger några platser framför mig. Mina barn några år yngre med mindre skolstress utifrån prestationer som ska räcka för godkända betyg. Jag själv står och väger med beslutet om att utbilda mig vidare. Valde utbildning och vägen efter det ledde 8 år senare till utbrändhet, KBT och skälvande livsbild.
Å andra sidan vill jag inte vara utan detta händelseförlopp! För vad hände? Jag lärde känna mig själv, att mitt behov av att vara omtyck, andra till lags, driftig i alla lägen, mina egna då okunniga val drev mig till omstart.
Idag tränar jag varje dag för att först känna och därefter välja. Jag gör mig själv till lags först. Min fantastiska familj har fått en mer närvarande, kärleksfull och glad fru, mamma, dotter och människa!
Hmm, vid närmare eftertanke är årets jag på bra väg till ett mer utvecklat jag med mer genuin glädje!
Att få välja är kanske ändå viktigare än något annat, tänker jag när jag läser detta, bra gjort och bra kämpat också.
Är det inte Frihet som är det primära? Annars är lyckokänslan omöjlig?
Det skulle i så fall stämma med min livsfilosofi. För mig är Frihet (att välja eller inte välja) det fundamentala. Lycka ser jag mer som en upplevelse som man inte ska söka. (Det många beskriver här är för mig mera ”att vara tiilfreds”.) Man är inte alltid lycklig för att man är fri, men jag kan inte uppleva lycka när jag inte är fri. Upplevde Nelson Mandela Lycka när han släpptes ut till slut? Eller upplevde han Lycka pga Frihet och möjligheterna som öppnade sig?
(Hälsningar Augusts matte på Plan 3:-)
Hej Augusts matte! 🙂 Håller med dig om att frihet är en viktig nyckel till lycka. Motsatsen, olycka (i brist på bättre beskrivning), uppstår nog lätt när friheten begränsas. Känslan av maktlöshet, hopplöshet och så vidare är ju sällan sammankopplade med lyckobegreppet. Ja, frihet av något slag, åtminstone känslan av det, är nog en viktig byggsten för att kunna känna sig lycklig.
Fina reflektioner av de senaste åtta åren, tack för dem.
Nu har jag läst igenom alla olika sorters svar och även funderat sedan jag såg frågeställningen i går kväll – klurigt det här. Visst kan jag bakåt i tiden hitta många Lycko-stunder och tillfällen där jag känt mig oerhört stark och glad, men å andra sidan finns där också en del djupa dalar…Just nu kan jag liksom för min egen skull endast göra valet att dåtid är dåtid och det som passerat har också format mig, både ”ups & downs”. För att fortsätta framåt hittar jag min lilla väg där små stunder kan ge en varm och skön lyckokänsla, t ex med barnen, när jag lyckats peppa mig själv riktigt bra osv. Tror ibland man lägger fokus vid så STOR Lycka när den ofta kan finnas i det lilla och kanske inte alls har med prestationer osv att göra utan utgår från stundens glimrande möjligheter. De där stunderna när man känner att nästan allt är möjligt och att tron på sig själv och framtiden finns. Den Lyckan gillar jag!
Du skrev ju att de var filosofiskt tänkande så jag gick all in 😉
Kram Lotta
P.S. Vill passa på att ge dig en eloge för att du suttit ner och besvarat samtliga kommentarer!
Och nu svarar jag även på din. 🙂 Jo, visst finns det både små och stora stunder, men likväl är känslan flyktig och inget som verkar finnas med oss per automatik. Man får påminna sig själv samt se till att tänka på det som varit ups mer än downs, för både- och det har vi alla.
Hej Olof.
Jag har gått igenom mycket olika saker i mitt liv men jag kan bara konstatera att jag är lycklig idag vid 43 år och mår bra och jsr hälsa och ett jobb som jag kan. Jag har träffat en kille som är underbar och ser mej som mej… ja har det bra nu. . Kramar
Roligt att höra, det verkar varit en resa för att ha kommit till den punkten. Det är nog många som skulle vilja kunna säga att deras bästa tid är nu!
När jag står längst bak i ledet och blickar framåt kan jag konstatera att livet har haft sina toppar och dalar. Jag är skild två gånger och har även ett brustet långt samboförhållande framför mig i ledet liksom ekonomiskt kämpiga tider men också framgångar i både min personliga och yrkesmässiga utveckling. Jag har lämnats och blivit lämnad, jag har varit på ”rock bottom” och jag har tagit mig upp, inte bara en gång utan flera.Det absolut momentant lyckligaste ögonblicket i mitt liv var för nästan 20 år sedan när min son föddes. Men med ökande ålder och de erfarenheter jag bär med mig är min slutsats att jag, här längst bak i ledet, är lyckligast här och nu när jag kan addera ”lyckorna” framför mig och fortsätta att lägga till nya ”lyckor” i förhoppningsvis ett antal år till.
Det var intressant tycker jag, att du kan addera livets lyckostunder och föra dem till nuet. Det låter som en möjlighet. En ganska hoppfull tanke egentligen! 🙂
Det är intressant och något jag lärt mig under de år jag studerat till kommunikolog (certifierades i somras), nämligen att i alla erfarenheter (goda som dåliga) finns det något som jag kan ta tillvara och använda i mitt liv idag. Mest påtagligt blir det förståss när man jobbar med positiva känslor som lycka. Att hitta nyttigheter i de negativa erfarenheterna är både svårare och jobbigare (ibland t o m fysiskt jobbigt) men har givit mig oerhört mycket samtidigt som jag har hjälpt mig själv att lämna det destruktiva bakom mig i stället för att låta det göra mig till ett ”offer”
Lycklig har jag varit till och från genom ”varje person”. Det som däremot verkar få min lycka att öka är -oavsett åldern jag befunnit mig i, att andas ut efter en seger (som i tävling, personligt mål eller en sjuk vän som blivit frisk) samt att fokusera på att leva i nuet. En annan del som bringat mycket lycka är att lyckas komma till ro med sig själv och en cool attityd gentemot motgångar leder också ofta till, om inte lycka, så fler lyckliga stunder. Jag var som lyckligast alla de gånger jag vågade älska mig själv och skratta utan hämningar, alla de gånger jag varit ödmjuk både mot mig själv och andra -då hamnar livet i något slags flow och det är väl så nära lycka man kan befinna sig. Dina rader ”Vem har sagt att du inte kan?” Har för övrigt hjälpt mig i de mindre lyckliga ögonblicken. Du är en STOR inspiration!
Hej Therese, tack tillbaka för att du delar med dig av det som ger dig lycka. Syftar du på den här texten, eller är det någon annan? http://www.upphopp.se/tips-fran-coachen/vad-tanker-du-skylla-pa-idag/
Den person som jag är idag, även om jag förlora min bästa vän för två månader sen. Jag har kommit in på den utbildningen som leder till mitt dröm jobb. Jag har blivit en helt annan människa tack vare dina böcker och du har fått mig att nå min dröm och mål här i livet. Din peptalk-app får mig att klara av vardagen lättare i svåra och jobbiga situationer, samma gäller det med mailet, termos i gryningen. Är tacksam för att du delar med dig av dina tips och idéer här i livet, som får mig att känna bättre, är även lugn vid stressade situationer. Tack för allt Olof Röhlander.
Åh, snäll du är, det betyder mycket för mig att veta att det kan lägga lite bomull i vardagen för dig då och då. I slutändan är det dock du själv som gör jobbet, så grattis till utbildningen och att du kan hålla dig lugnare vid stressade situationer, det är verkligen inte lätt för de flesta av oss. Kram!
Jag tänker ofta på min bästa tid i livet. Idag är jag 43 år, gift och har två rätt små barn. Min absolut bästa tid i livet var för ca 10 år sedan när jag var singel. Det faktum att jag lade energin på mig själv och dessutom tränade (löpning, innebandy, styrketräning, vardagscykling och promenader – allt på vanlig motionsnivå) förutom att jag hade ett jobb som var en lagom utmaning och nära vänner som jag delade myckett med, gjorde att jag upplevde en hälsosam balans i själen och det är väl där lyckan upplevs? Visst längtade jag efter en relation men trivdes mycket bra med mig själv o mitt liv och det har jag nog aldrig gjort på samma sätt varken förr eller tidigare. Jag hade också en bra period några år tidigare när jag också var singel, men då hade jag inte samma självkänsla som senare, undrar om det berodde på endorfiner!? Tänker att det är en otroligt svår balans att både vara ansvarstagande förälder och samtidigt prioritera och satsa på sitt eget mående. Men jag jobbar på att hitta bättre redskap, utanför och inuti mig själv.
Balansen ja, den är en ständig sak man får jobba med som småbarnsförälder antar jag. Intressant att du nämner en period som singel som din bästa, vissa verkar ju ha idén om att det singeltiden bara är en övergångsfas, eller något lite småtragiskt. Kan en singel vara lycklig? Som om att alla vill stöpas i samma mall. En tanke är att du ändå vet vad som gör dig lycklig, så redskapen tror jag du har, det gäller kanske vara att lyckas konstituera ditt liv lite mer runt dem. Är du i balans och känner dig lyckligare och inte längre känner att din lyckligaste tid var för tio år sedan utan är nu, då tror jag det smittar av sig på alla runtomkring dig och blir en positiv spiral. Tänk dig att kunna svara ”nu är jag som lyckligast” på den frågan, vad skulle krävas för att det blev möjligt? Min tanke är att det borde gå att nå utan att behöva göra särskilt omvälvande yttre förändringar. Tack för att du läser bloggen, lycka till!
Helt klart den jag är idag! Efter tuffa år med prestationsångest som slutade i utmattningssyndrom har jag lärt mig så mycket om mig själv och vad jag vill vad som gör mig lycklig. Det var det värsta men ändå bästa som hänt mig. Jag är 26 år och känner att jag fått en ro i mig själv och en fantastisk syn på livet. Mina relationer till vänner, familj och fästman har också blivit djupare genom denna kris. Jag känner mig lycklig varje dag af vaknar och somnar bara av känslan att vara frisk. Å detta känner jag trots att mitt liv inte är i balans på andra plan just nu jag söker exempelvis efter jobb men väljer att fokusera på det jag har just nu.
Det värsta men ändå bästa som hänt dig. Det kräver ett reflekterat händelseförlopp för att kunna komma fram till det, men det verkar du ha gjort. Dessutom har du insett att allt inte behöver vara perfekt för att man ska kunna må bra eller känna sig lycklig. Jag har sett få människor med prestationsångest som är lyckliga, så jag tror nog att den överrocken var nödvändig att kränga av sig för att du skulle kunna känna mer av det du gör idag. Tack för att du delade med dig av de här tankarna, det finns mycket där att hämta för många av oss tror jag.
Utan tvekan så är det den Anitha jag är i dag! Jag vill inte tillbaka till det livet jag hade innan. Jag är HÄR OCH NU och på väg framåt. Det kanske låter egoistiskt, men jag känner att det är så! Jag vill inte titta i backspegeln, jag vill ta tillvara på mitt liv och jag vill utvecklas. Det som har varit har varit och Nu är jag här!!
Tack Olof för en bra påminnelse! BRA TÄNKT OCH BRA JOBBAT!!
Det är inte egoistiskt alls, tycker jag. Bra att du vill ta tillvara på ditt liv och utvecklas.
När folk frågar mig hur jag mår svarar jag varje gång ”Det är alltid bra!” Efter en lätt konstpaus säger jag sen ”Det är ju en inställningsfråga.”. Vid varje tillfälle ser jag att jag väcker en tanke hos människan jag möter, vilket glädjer mig oerhört. Att ha inställningen att det alltid är bra, gör också att mitt lyckligaste ögonblick hela tiden är just nu. 🙂
Hej Ingela, fascinerande svar du ger, någon form av automatisk respons, som samtidigt gör att du påminns om det själv. Intressant!
De flesta säger faktiskt ”Ja, det har du ju rätt i!” 🙂
För mig är det absolut NU och så sneglar jag lite framåt i tiden… För att bygg upp målbilden av en ännu lyckligare jag. Gäller att skapa ljuset i sin tunnel och njuta var minut.
OM det händer att jag är låg nån gång så läser jag dina inlägg å så är man igång igen!!!!!!!
Tack, fin du är!
Gjorde en gång en övning som kallades 100-års kalaset. En liknande övning som din.
Man skulle visualisera vilka och vad alla talare skulle säga om dig som fyller 100 år.
Det är ett bra sätt att förekomma att man står där som 100-åring och blickar tillbaka och kanske känna att man inte hann med allt man ville.
Intressant övning!
Hittar du den någonstans på webben ifall fler skulle vilja göra den, eller var den inte ”krångligare” än att man skulle fundera på vad andra skulle säga i talen till en själv som 100-åring?
Nej faktiskt inte mer än så.
Fick uppgiften berättad för oss, och sedan fick vi en timme på oss att fundera.
Efter det delade vi med oss av våra tankar.
Men jag kan kolla om jag hittar någon..ppt så hör jag av mig.
Mvh // Johan
Den övningen har jag också fått på kursen ”De 7 goda vanorna”, men då var det 80-årskalaset 😉
Jag är nog allra lyckligast just nu, sist i ledet! De som står framför mig, där har jag lärt mig av de år som kanske inte var helt lyckade, och de åren som var lyckade (och lyckliga) bär jag med mig idag….och så blir jag ännu lyckligare……underbara känsla! ( Fick mig en tankeställare här Olof…tack för den, det var nyttigt!)
Härlig känsla!
Den 17 April 2011.
Den dagen drabbades jag helt oväntat av en massiv psykos.
Jag skakade hand med döden och återvände från ingenting-heten med svaret på vad meningen med mitt liv är.
Vetskapen om att vi ska ses igen ger mig nu frid istället för ångest.
Det gör mig lycklig, idag, att förstå livet på ett annorlunda sätt.
För att kunna förstå det måste det finnas en motsats…
Livet är en motsats- iknoppenmin.wordpress.com
/ Tomas
Inte många som skulle svara det datumet på frågan ”när var du som lyckligast?” om det nu var samma datum som en massiv psykos inträffade, men jag antar att jag förstår vad du menar, dvs vad effekten blev efteråt.
Jag mådde bäst som tvååring. Det var innan livet anföll. Innan mobbning, innan trasig familj, depression, fasader, självmordstankar och ångest. Som tvååring var det bara att hänga med. Det värsta som kunde hända var att jag inte fick som jag ville. Jag hoppas att mitt liv ska kunna bli ännu bättre, det måste finnas någonting mer än detta!
Klart det finns, men känner du så här så hoppas jag verkligen att du tar professionell hjälp med ditt mående, gå inte bara och hoppas att det ska bli bättre. Du förtjänar att få må bra utan att behöva känna att livet anfaller dig.
Lyckligast känns det som jag var vid ca 30. Familjen, hemmet barnen det viktigaste som finns var glädjande o hoppfullt. Utvecklande jobb som jag trivdes i bland bra kollegor. Sedan tog livet en tvär vändning då min man inte hade levt ”sitt” liv och en för mig helt främmande man från andra landsändan ringde mig för att upplysa mig om en långt pågående otrohet.
Allt innebar en flytt till annat land, byte skola, jobb o arbetslöshet.
Lycka för mig är att ha vetskap om att jag satte barnens vilja främst o hoppade ut. Lycka för mig är nuet där varken historia el framtid finns. Mao varje dag.
Den vetskapen kan du alltid ha med dig, vad som än sker.
Tack för en otroligt intressant fråga som är värd att tänka på! Jag måste med glädje konstatera att jag är som lyckligast nu. Till viss del handlar det om att jag är nöjd på många områden samtidigt, men också om att jag tror och satsar på mitt kreativa skapande som jag länge har längtat efter. Jag ger mig också tid att reflektera, vilket är en stor skillnad mot tidigare. Visserligen finns det en 11-åring och några fler som räcker upp handen, men jag skulle inte vilja backa bandet. Jag känner ändå att min allra bästa tid har jag ändå framför mig. Tack igen!
Intressant och glädjande att höra!
Hej Olof!
Jag ser mig ofta omkring och tänker på hur bra jag har det i mitt liv, jag lever just nu min dröm och är lycklig! Jag var så lycklig när jag flyttade ihop med min blivande man, för snart 32 år sedan, sen var jag väldigt lycklig när vi gifte oss för snart 30 år sedan, för att inte tala om när sonen föddes för 23 år sedan, vi som längtat och väntat i sex år, vi fick sedan en dotter och då var lyckan helt total, för det mesta var jag lycklig när barnen växte upp. När jag var i fyrtioårsåldern och barnen började bli stora var jag lycklig, men även sorgsen eftersom min mamma gått bort året innan och min pappa gick bort ett år senare. När de blev större och vi fick möjlighet att flytta till fritidhuset och bo här vid havet så känd jag stor lycka. Vi hade fest på sommaren när vi varit tillsammans 30 år och båda fyllde 50 de året det var en lyckad fest och jag tittade mig omkring och tänkte ” Det blev precis som jag önskade” då var jag lycklig! Som barn var jag ganska nöjd och ja säkert lycklig,tills jag blev lite äldre och blev mobbad i mellanstadiet. Lyckliga jag är 51 år, kanske lyckligast just nu, jag vet inte säkert…… Lyckliga hälsningar Kicki
Du verkar i stort ändå varit omgiven av lycka, eller så är det som så många visa människor hävdat hela tiden, att den kommer inifrån och skapas av oss själva. Grattis till att du lever din dröm, härligt!
Hej igen!
Lyckan är ett val. Visst har livet varit tufft ibland, men på något sätt har grunden funnits där. Jag blir glad av att skapa och har alltid hållt på med olika saker, dessutom har jag en fin familj att vara lycklig över. Jag tror att jag bara blivit bättre och bättre på att njuta av de små fina ögonblicken och då kan en kopp kaffe och mysstund i uterummet med min älskling bli en av veckans höjdpunkter. Kul att få frågan, det satte verkligen igång tankarna =)
Ha e go kväll!
Kanske är det då man blir medveten om att det inte bara behöver vara firandet av framgångar som betyder möjlighet att få känna lycka. Men också att lyckas bryta sig loss ur det som man lärt sig ska göra en lycklig, såsom status och pengar och sådant.
Inte en helt enkel fråga att svara på och lite beroende ur vilket perspektiv man betraktar den aktuella tiden i livet. Motgångarna har utan tvekan varit utvecklande och, liksom framgångarna,format mig till den jag är nu.
Var det till ett för högt pris?
Och när var jag lyckligast?
Egentligen?
Det blir något att fundera vidare på.
Ja, den kan ju ses ur flera perspektiv, men när var man som lyckligast och varför, det är just frågan att fundera på… alla som säger att det var när man var liten inser i alla fall i samma stund att pengar inte innebär lycka eftersom de sannolikt har fler tillgångar nu än de hade då. Priset för framgången kanske var just den insikten.
Ju mer man funderar ju svårare blir det. Men det sponta svaret är att den dagen har jag inte haft än
Intressant svar. 🙂
Tveklöst den ca 15- åriga jag. Varför? Helt enkelt för att jag var i princip odödlig och världen väntade på att utforskas. Nu finns så mycket erfarenhet och normer som är iväg för spontan, oförsiktig upptäcktsfärd.
Känner igen den känslan.
Tankar om när jag var som lyckligast:
Lyckliga stunder har jag haft under alla mina livsperioder beroende på just vad som kändes som ”att vara lycklig”, denna stunden, detta ögonblick. Det som kanske gjorde mig lycklig då jag var yngre gör mig inte lika lycklig idag. Än mer jag fundera än mer ögonblick av känslan lycka kommer jag ihåg:)
Har du rätt i, det som gjorde en lycklig då skulle kanske inte räcka i nuet. Bra insikt!