Många inspirationsdagar blir det…

04 december 2014


bild 2

Den här veckan är jag med på rekordmånga inspirationsdagar som är öppna för allmänheten. Först i tisdags i Göteborg, idag i Sundsvall, imorgon i Malmö, därefter i Gävle och så på måndag i Stockholm.

Det roligaste med de här dagarna är dels att de sker i fina teatrar med bra ljud och ljus. Sedan är det ofta mycket folk, som idag i Sundsvall med närmare 600 åhörare, vilket tillför en extra skärpa i en själv och ett ännu bättre tryck i lokalen.

Slutligen träffar man många roliga föreläsarkollegor, såsom härliga Pia Johansson och Magdalena Forsberg ovan, och så den store inspiratören Nisse Simonsson på bilden nedan.

bild 1

När jag träffade Nisse backstage efteråt, sa han så fina saker om mitt föredrag. Det var så vackert sagt, och även om jag övar på att ta lätt på både beröm och kritik, så behåller jag de där orden ett tag.

Det var lite extra behövligt just då eftersom jag valde en mer nedtonad och avskalad variant av föreläsning idag, med färre illustrationer och inte alls lika mycket gapskratt, med en enda historia som berättas hela vägen i ett inte alltför högt tempo. Det är ganska vågat och då var det så skönt att höra att han gillade det.

Jag har velat göra det länge egentligen, men inte vågat riktigt. Kanske tappade jag några som hade andra förväntningar, men det var en stor dag för mig det här. Det är ett ganska avancerat föredrag för mig att hålla. En röd tråd som återkommer och lämnas om vartannat och som ska sys ihop i slutet, och utan manus eller keynote-slides att luta sig emot.

Under min talarkarriär har jag tagit hjälp av flera personer med olika erfarenhetsbakgrund, för att ge mig input från olika håll. Filosofiprofessorn Bengt Brülde är en. Retorikern Stefan Hedlund en annan, skådespelaren Krister Henriksson ytterligare en och även komikern Mårten Andersson. Men jag har även lyssnat till utvalda vänner och, nota bene, väninnors åsikter och bett dem tycka till, när jag ansett att jag behövt det. Det är viktigt att själv styra det där, som jag ser det. Man vill inte ha för många kockar i soppan, så att säga.

Ni som sett Talaren vet att jag under flera år jobbade med regissören Pontus Ströbaek. Han pratade ofta om det uteblivna allvaret och att jag skulle minska ned på presentationsbilderna.

Well, det tog lite tid, men idag dansade jag ute på den vassa eggen. Jag tog en chans. Befann mig ute på fingertoppen av handen, som Plura sjunger. Den låten ska jag spela nu bara för det. Och sedan den här, som vi ska köra som introlåt på måndag på Oscarsteatern, då vi liksom idag har egen dj på scenen!

Om vi ses på någon av de här dagarna, kom gärna fram och säg hej när möjlighet finns!

/ En glad Olof 🙂

Lämna ett svar

  1. Sara Hammarkrantz skriver:

    Fasen vad spännande! Nu har du gjort mig nyfiken. Den föreställningen vill jag också få höra!

  2. Eva Kallai skriver:

    Va modigt och spännande det låter. Ser verkligen fram emot måndag, då jag får uppleva talet live

  3. Aryel Walett skriver:

    Olof – out on a limb!

    Så viktigt att göra det där, som vill sig i själ och hjärta, och våga vara (nästan) oberoende av resultat i form av omedelbar feedback i glädjerus.
    Anar att du berörde på djupet.

    Ser fram emot den dagen jag får tillfälle att lyssna på dig (igen) – på lite mer allvar.

05 december 2014

Årets tre bästa videoklipp

Den här sengångaren ska man kolla på när det är..

Läs mer

30 november 2014

Veckans Peptalk – Än finns det tid

VECKANS PEPTALK - ÄN FINNS DET TID Jag vet inte..

Läs mer