En omtyckt rebell?

01 april 2014


JAN_2352

Jag är där nu. Jag har anlänt till platsen jag ville vara på. Jag har kommit hit med visionsbränslet intakt. Fortfarande hungrig, alltjämt med blicken låst i fjärran. Bra så långt.

Allt är perfekt just nu och det oroar mig lite. Ju mer välanpassad jag blir, desto mer ifrågasätter jag det jag håller på med. Ju mer det flyter på, desto mer skaver det. Rastlösheten minskar inte för att det går bra. Då och då gör jag tafatta, närmast desperata, försök att stanna tiden. Bör man ens försöka? En ärorik skål för att hylla ögonblicket. Det dröjer inte länge förrän nya oförglömliga minnen ska planeras. Nya omständigheter som ska optimeras.

Vi ska åka iväg i Påsk. Jag behöver nya intryck. Att titta ut genom samma fönster alltför länge lägger lätt en filt över utvecklingen. Det spelar ingen roll om utsikten är vacker, med tiden blir den hämmande. Det gör att man bara går och väntar på att något ska hända och det är inte min grej. Kanske har otåligheten spelat mig i händerna. Skapat allt det här.

Det finns en fara i framgångar. Den gör något med dig. Inte över en natt, utan det smyger sig på, nästan obemärkt, ända tills det blivit en del av din nya personlighet och då är det försent. Plötsligt är du fast i jakten på nya framgångar, likt råttan i hjulet som springer och springer men ändå hamnar på samma ställe där allt började. Förvirrad.

JAN_2354

Jag är 38 år och vet fortfarande inte vem jag är. Bara att jag önskar vara något som kanske inte går att förena. En omtyckt rebell. Går det? Var är i så fall rebellen? Finns väl inga rebeller i slips.

Ibland vill jag bara acceptera sakernas tillstånd. Du är motivationstalaren, that´s it. Mitt nackhår reser sig likväl var gång någon placerar mig i ett fack. Han är sån. Tycker att jag står för något mer än yta, att det numer finns något annat där, något mer intressant, men det kanske bara är en illusion. Något bara jag ser.

Det kanske istället är som kulturskribenten Nina Marjavaara skrev i sin krönika i Jönköpingsposten efter mina föredrag där: “Röhlander laddar publiken med gapskratt och superenkla knep…”. Tio år på scenen, fullständigt fokus på uppgiften, med en övertygelse om att man på ett ärligt sätt faktiskt gör skillnad, eller i alla fall står för något mer. Reality check. Är det allt jag åstadkommit? Jag ser inget tal om rebell där.

Det kanske är så att varje människa behöver ömsa skinn vart femte år. Man omprövar tidigare värderingar. Det som tagit en hit är inte det man vill lägga i ryggsäcken på resan vidare. Det kanske är rebellen i mig som talar igen. Den som aldrig får chansen att visa sig, mer än i korta ögonblick för den som är uppmärksam. De flesta ser säkert ingen skillnad. Det blir fortfarande alltid som man tänkt sig, eller hur?

Kommentera

  1. Ewa skriver:

    Hej Olof,
    Igår var första gången jag hittade till din sida.
    Därför vet jag väldigt lite om dig och det du föreläser och skrivit om i dina böcker.
    Men jag reflekterade iaf över det du skrivit i detta inlägg. Jag delar lite av mina egna personliga tankar.
    Min första tanke var att du är mänsklig
    När man haft ett starkt fokus under en tid och man sedan når dit, hamnar man i ett tomrum, ett limbo där man lätt kan bli vilsen. Vart ska man nu rikta blicken?
    Men för att komma dit behövs det nog tid. Tid att först njuta av att man är framme, sedan återhämtning av allt man gjort och gått igenom. Tid att reflektera och till sist tid för att lyssna in sin kropp vart den är på väg härnäst.
    Egentligen vet redan svaret, du vet redan vad du vill och behöver.
    Lyssna bara på din kropp, lyssna länge och noga, du har alla svar inom dig.
    Du vet redan svaret på din egen fråga: Är du en omtyckt rebell?
    Jag tror Du redan vet vilken rebell du är.
    Tack för din sida.
    Den inspirerar mig.
    / ewa

  2. Kristoffer E skriver:

    Om en god vän till dig hade skrivit så här på sin blogg, vad hade du sagt till henne/honom då?

  3. Niina Björkman skriver:

    Hej bäste Olof,
    Vilket härligt inlägg, ärligt och utlämnande. Det är rebelliskt bara det. Jag tror att det bara är sunt att ifrågasätta , stanna upp och reflektera, själen hinner kanske inte alltid ikapp. Om man inte vill vidare har man också givit upp om att utvecklas. Och jag är övertygad om att du har så mycket mer att ge! Jag är 39 år (snart 40år, herregud!)och kommer förmodligen alltid vara en sökare, rastlösheten hänger ihop med drivet som tar en framåt. Jag får ofta höra, du håller alltid på , har bytt jobb, varför? Jo ,för att det inte har varit rätt, jag vill vara i mitt rätta element, ge av min energi. Vill utvecklas, lära mig nytt. Även på guppiga och ibland konstiga vägar:). Kanske behöver du bara byta miljö, se något nytt och hämta energi för jag är övertygad om att du är på rätt spår där du ger av din kunskap och inspirerar andra på något sätt. Så fortsätt med dina tankar att vilja göra mer! Inför nästa föreläsning kan du vara rebell och skippa kostymen, klä dig i knallgult med slipsen som skärp:). Jag hejar på dig!
    // Niina

  4. Anitha Leidefors skriver:

    Vet du vad, Olof?
    Jag har läst det här inlägget några gånger och det som kom upp i mitt huvud, varje gång jag läst det, det var det som hände under en av inspelningarna till Talaren.
    Jag fick den här frågan av Lotta: “Vad är det som gör att Olof betyder så mycket för dig?” Det var efter att jag lyssnat på dig för första gången.
    Jag kommer fortfarande ihåg, att jag tänkte till innan jag svarade. Mitt svar var ungefär det här: “Det är inte bara när Olof står på scenen och kör ett föredrag, som han betyder mycket. Det är inte bara hans böcker, Peptalk, PeppApp med mera som betyder så mycket. Det som betyder mest, det är att han är den han är. En fin medmänniska och det är helheten som betyder så mycket.” Jag minns fortfarande att jag var så berörd av frågan och det är så det fortfarande är. Det här kom inte med i Talaren, men det är så här jag känner och tänker. Jag skulle inte kunna placera in dig i ett fack, vet inte vad det skulle vara för fack. Du står upp för det du tror på och ändå så visar du att du är ingen superman som fixar allt. Det beundrar jag dig för!
    Jag kan känna igen mig lite i det du skriver. Ibland så kan jag bli frustrerad och lite lessen, när jag får till mig det här: “Där är hon, som tränat sig frisk.” Att jag är där jag är i dag, handlar inte bara om träningen, det handlar om så mycket mer.”
    När ni åker bort i påsk, så släpp ditt jobb. Var dig själv och tillåt dig att bara få vara. Hämta den energin du behöver och fundera på vad du vill. Inte vad andra vill och tycker! Du själv är viktigast, lova att inte glömma bort det!!
    Ha det bäst och Var rädd om dig!
    Kram!!

  5. Camilla skriver:

    Tror att man ständigt vill utvecklas oavsett om man är känd eller ej..
    Jag ser dig inte som ” motivationstalare” mer som en person som sätter ord på funderingar, som vågar sticka ut och göra det du tror på..
    Tror det är farligt att dömma folk efter det yttre, slips eller ej, det är innanför pannbenet som rebellen finns 🙂
    Själv är jag en sökare, jag är en aning för rastlös . Söker fortfarande snart 47.. 🙂 men sista tiden har nåt hänt.. . jag har börjat tro mer på mig själv.. Kanske är det så att det du skriver påverkar fler än du tror.. Så fortsätt vara en rebell i slips

  6. M.S skriver:

    Det är just detta som blir problemet/möjligheten då man blir äldre.
    För att utvecklas måste man frigöra sig från inte bara sina föräldrar, sociala klass och samhällets krav och konventioner utan det svåraste av allt; SIG SJÄLV.
    Eller bilden av sig själv som genom ett helt liv till stor del byggts upp av andras gillande.
    Det kräver ett visst mod förutom insikten i sig.
    / Ses på PA

  7. Elin Nilsson skriver:

    Jag ser på dig som en konstnär. Att gå på föreläsning med dig är som att gå på teater, men på riktigt. Är uppriktigt förvånad över hur det kan vara så välregisserat men samtidigt så äkta. Jag tror att det jobb man har är en del av identiteten men i första hand är man en medmänniska. Sen finns det olika grader av medmänniska och där är du högt upp.

  8. Det där är på något sätt det svåra med att vara entreprenör. Vi blir lätt “uttråkade”. Vår rastlöshet är det som driver oss framåt och att stanna i en fas för länge gör rastlösheten så mycket tydligare. Och när man har nått sitt mål sitter det så hårt rotat att det är dags att förnya och utveckla. Beständighet är ett svårt koncept samtidigt som det finns många bra saker med det. Du är igenkänd för det du har levererat genom åren och det är den platsen andra vill att du ska “äga”. Samtidigt är det ju så att du ÄR Olof Röhlander så du kan hitta på något nytt och vi följer (ja i stort sett alla).

    Och klart det finns rebeller i slips. Du och Malte får köra ett koncept i motorcykelställ och slips så kommer rebellen fram 😉

    /Dorotea

02 april 2014

Fullsatt igen

Det har onekligen varit en bra period vad gäller sålda..

Läs mer

01 april 2014

Arbetsglädje och kramar

Den här filmen fick mig att både inspireras, le och..

Läs mer