VD:n på ett företag sitter på sitt kontor, när vice VD:n kommer in med ett förslag: ”Vi planerar att satsa på ett projekt som kommer att öka våra vinster, men också kommer att förstöra miljön.”
VD:n svarar att han/hon inte bryr sig om miljön utan bara är intresserad av att göra så stora vinster som möjligt.
Projektet genomförs och mycket riktigt så ökar vinsterna och miljöförstöring blir konsekvensen.
Förstörde VD:n avsiktligt miljön?
JA NEJ
Den här frågeställningen fick förbipasserande i en Manhattanpark ta ställning till av filosofen Joshua Knoble. Svaren publicerades år 2003 och kallas numera för ”The Knobe-effect”.
82 % svarade JA, de tyckte att han/hon avsiktligt förstörde miljön.
Okej, inget konstigt kanske. Men, vad händer om vi byter ut ordet ”Förstöra” mot ”Hjälpa”? Vi tar om scenariot med dessa nya förutsättningar:
VD:n på ett företag sitter på sitt kontor, när vice VD:n kommer in med ett förslag: ”Vi planerar att satsa på ett projekt som kommer att öka våra vinster, men också kommer att hjälpa miljön.”
VD:n svarar att han/hon inte bryr sig om miljön utan bara är intresserad av att göra så stora vinster som möjligt.
Projektet genomförs och mycket riktigt så ökar vinsterna och miljön förbättras som en konsekvens.
Förbättrade VD:n avsiktligt miljön?
JA NEJ
Nu ansåg plötsligt bara 23 % att JA, det gjorde VD:n avsiktligt.
Min tolkning av det här är att vi människor har en tendens att tro att när det händer något negativt så är det avsiktligt, men när det är något positivt som händer så var det mer en slump eller åtminstone inte avsiktligt.
Fundera på det här. Kan det vara som så att när du känner dig orättvist behandlad så tror du att det är avsiktligt gjort från den som orsakat den känslan hos sig? Och omvänt, när det händer något positivt så gjorde personen det inte avsiktligt?
Tänk hur dagen skulle bli bättre om du tänkte tvärtom idag? Om du blir väl behandlad så var det avsiktligt, blir du det inte så var det inte avsiktligt.
Bara den inställningen gör att dagen känns bättre, eller hur? Nu kan du se fram emot att hamna i olika situationer där du får träna på att tänka på det här sättet och sen se hur din upplevelse av händelsen blir.
Varmt lycka till med att köra en ”omvänd Knobe-effect”!
Våra hjärnor är fokuserade på problem, kanske är det detta som hjälpt oss att överleva och hitta lösningar på saker vi råkar utför. Men om man känner till detta kan vi istället reflektera över automatiken i detta och vända det till något positivt. Vi kommer alltid att ställas inför situationer som vi kräver att vi söker en lösning men med mer kunskap kan vi vända det till något bra
Ett litet sidospår, kanske, men jag har många gånger funderat över varför negativa händelser och kommentarer fastnar mycket lättare hos de flesta av oss, än de positiva gör. Vi tror snabbt och gärna på de negativa saker om oss som vi hör, eller blir i alla fall berörda, medan vi har en tendens att slå bort och bagatellisera om något t ex berömmer oss (”Äsch, det är bara som han/hon säger”).
Kanske får vi titta långt tillbaka i vår utveckling för att hitta förklaringen. Allt negativt kan innebära en dold eller öppen fara – bäst att vara beredd. Därför ”fastnar” det negativa lättare och negativa händelser intresserar oss mer än positiva. Det är viktigare för vår överlevnad helt enkelt. Se bara på tidningsskriverierna – vad är det som dagligen lyfts fram med stora rubriker?
För oss coacher är det här centrala frågor, eftersom vi jobbar aktivt med att hjälpa våra klienter att förbättra självkänslan och öka självförtroendet. Att lära sig att uppmärksamma positiva upplevelser och kommentarer och verkligen ta till sig dem kräver träning. Och att inte ständigt fastna i negativa resonemang och minnen.